Från de första bräckliga stegen ur sanden till decennier av vandringar över öppet hav: sköldpaddor är bland jordens mest tålmodiga överlevare. Här utforskar vi vad de äter, hur länge de lever, och de förunderliga vanor som gjort dem framgångsrika i över 200 miljoner år.
Sköldpaddornas matvanor varierar enormt mellan arter. Kosten formar allt — från käkarnas form till livsmiljön de trivs i. Här är två huvudspår som visar spännvidden.
Landsköldpaddor som galápagossköldpaddan och den grekiska landsköldpaddan lever nästan uteslutande på växtdelar. Deras käkkanter är kammade som en sågbladskant — perfekta för att skära av sega blad och stjälkar.
Många vatten- och havssköldpaddor är opportunistiska allätare. Läderbaksskölpaddan är en specialist och äter nästan bara maneter — vilket gör plastpåsar i havet dödligt farliga, eftersom de förväxlas med bytet.
Sköldpaddor är bland de mest långlivade ryggradsdjuren på jorden. Deras låga ämnesomsättning, skyddande skal och sansade livsstil bidrar till anmärkningsvärda åldrar — där vissa individer överlever flera mänskliga generationer.
En vanlig sällskapsart — kan leva längre än sin ägare.
Läderbaks- och soppsköldpaddor når hög ålder i det vilda.
Jättesköldpaddorna på Galápagosöarna är rena metusalemmar.
Individer i fångenskap har dokumenterats bli extremt gamla.
När honor är könsmogna — vilket kan dröja 20–30 år hos havssköldpaddor — återvänder de mot alla odds till samma strand där de själva kläcktes. En navigationsbragd som fortfarande förbryllar forskare.
Honan kravlar upp på stranden, gräver med bakbenen en djup grop, lägger sina ägg och täcker sedan boet omsorgsfullt innan hon återvänder till havet. Hela ritualen tar flera timmar — och hon får aldrig se sina ungar. Något som gör äggens temperatur under ruvningen extra fascinerande: den avgör könet.
Ägg per kull
En havssköldpadda kan lägga 80–120 ägg åt gången, och gör flera kullar per säsong.
Ruvningstid
Cirka två månader i sanden innan ungarna kläcks och kämpar sig upp till ytan.
Kön avgörs av värmen
Kallare ägg ger fler hanar, varmare ger fler honor. Klimatförändringar rubbar balansen.
Överlever till vuxen ålder
Endast en av tusen ungar når könsmognad — resten faller offer för rovdjur och risker.
Följ resan för en oäkta karettsköldpadda från kläckningsögonblicket i sanden till en färd över tre oceaner. Varje steg är avgörande, och statistiken är obarmhärtig.
Ägget vilar 40–70 centimeter under ytan. Sandens temperatur under de kritiska mittveckorna avgör om det blir en hane eller hona. Ungen utvecklas i mörker, ovetande om världen ovanför.
Ungen bryter sig ut ur skalet med en tillfällig äggtand och gräver sig upp genom sanden tillsammans med sina syskon — oftast nattetid för att undvika värme och rovdjur.
Ungarna styrs mot havet av horisontens ljus. Fåglar, krabbor och rävar väntar. De som når vågorna simmar febrilt utåt i ett tillstånd forskare kallar »frenzy« — och försvinner sedan i havet.
Ungen driver med havsströmmar över öppet hav, ofta i tångflak som Sargassohavets algsamlingar. Forskare kallar detta »the lost years« eftersom vi fortfarande vet väldigt lite om vad som händer.
Den unga sköldpaddan söker sig till grunda kustvatten och sjögräsängar. Här växer den till full storlek — långsamt men säkert — och lär sig sina födoområden.
Nu inleds den mystiska pilgrimsfärden. Efter årtionden ute till havs vänder honan tillbaka — troligen med hjälp av jordens magnetfält — till exakt den strand där hon själv kläcktes.
Under decennier upprepas cykeln: långa migrationer mellan födoområden och häckningsstränder, kull efter kull. En framgångsrik hona kan lägga tusentals ägg under sitt liv.
Havssköldpaddor är bland naturens mest imponerande långdistansresenärer. Läderbakssköldpaddor kan färdas över 10 000 kilometer per år mellan födoområden i kalla nordliga hav och häckningsstränder vid ekvatorn. De navigerar med hjälp av jordens magnetfält, solens position och kanske till och med kemiska »fingeravtryck« från kustvattnen.
Trots att en havssköldpadda kan tillbringa år till havs utan att någonsin se land, hittar hon tillbaka till samma strandavsnitt med en precision på några hundra meter — ofta samma plats där hon själv kläcktes tre decennier tidigare.
När temperaturen faller under cirka 10 °C går många lands- och sötvattenssköldpaddor in i ett tillstånd som kallas brumation — sköldpaddornas variant av vinterdvala. Ämnesomsättningen sjunker till en bråkdel av det normala, hjärtat kan slå så sällan som en gång i minuten.
Sötvattensarter gräver ned sig i dyn på botten av dammar och sjöar. Där ligger de nästan orörliga i månader, tills våren värmer upp vattnet igen och de kan bryta sig fria mot ytan.
Under vinterdvalan under vatten kan sköldpaddor inte andas med lungorna. Istället tar de upp syre direkt från vattnet genom slemhinnor i mun och svalg — och, hos vissa arter, genom en kraftigt blodrik hinna i kloaken, bakre kroppsöppningen. Det låter märkligt, men fungerar utmärkt så länge vattnet är kallt och syrerikt.
En frisk havssköldpadda kan under normala förhållanden hålla andan i över en timme under aktivt dyk — och flera timmar när den vilar. Det är en av naturens mest imponerande andningsanpassningar.